justjelle

Jaha...
Ännu en ggn har jag inte hunnit med mitt eget liv. Denna gång har det bara spinnat på och jag har bara hängt med känns det som.
Den senaste tiden har varit en känslomässig bergodalbana....
Vet inte om man kan säga att det är positivt. Men i varje ont finns ngt gott och tvärtom.
Det viktigaste är ändå att man lär sig, inte kalla det misstag utan erfarenhet.

Sen den 26:e augusti är jag singel igen, a freemale.
Det varade i ja...4månader
De 4 månaderna va riktigt händelserika...
Gick från en snabb början till ett snabbt slut...om man kan säga så?
Kände att det var den bästa och enda rätta lösningen på det hela.

För att inte gå in för mkt i det hela, så kan jag väl bara säga att det inte funkade.
Antar att vi var för olika helt enkelt.
Att vara olika behöver inte vara ngt dåligt, men att vara från helt olika planeter är nog det.

Trodde det va bra i början, men det började spinna på utan att ja kunde kontrollera det.
Jag vet att man inte behöver kontrollera allt.
Men när man släpper taget och slutar kontrollera saker, så ska inte ens hela värld förändras och särskilt inte en själv.

Jag förvandlades till någon min familj och mina vänner inte kände igen.
Från att vara en sprallig,glad och en tjej full av liv, så förvandlades jag till en grå, tjinkig och tråkig tjej.
Ett tomt skal av vad jag var tidigare. Av den personen jag ÄR!

Oavsett hur kär man är eller vad det är som händer med ens kropp och i ens liv, så är man i grund och botten densamma.

Men att inte kunna vara den man är, är väldigt jobbigt.
Det tar mer på energin att gå runt och vara irriterad över varje liten grej den andra personen gör.
Särskilt när personen ifråga inte anser sig göra något fel eller inte ser vad det är han/hon håller på med.

Jag höll på att kvävas...

Men efter Barcelona resan och under Serbien resan, så blev det ganska självklart vad jag var tvungen att göra.
Jag skulle kunna acceptera och förlåta den semester, men den sista kvällen va droppen....
Man gör bara inte så, hemma hos någon annans föräldrar.
Väldigt respektlöst och arrogant.
Men vissa har inte det där i sig,saker som händer går inte att ta tillbaka och allt går inte att fixa och lappa ihop.
Går man över en gräns så är det kört! I mina ögon iallafall.
Att inte ens kunna be om ursäkt för ens grisiga och egoistiska beteende mot mäniskor som inte varit annat än givmilda, förstående och gästvänliga. Fy fan säger jag för det!FAN!

Så kallar man mig kall, omogen, utan hyfs och massa annat så tycker jag att man ska tänka till en gång extra och ta en bra titt i spegeln. Jag gav dig fööör mycket av mi själv. Det har jag inte insett förrän nu när jag tittar tillbaka...mkt vill ha mer...
Men någonstans tar det stopp!

Jag vet att jag varit hård, irriterad och dryg. Det är jag inte stolt över, men det är för att jag inte orkade mera.
Du hade tydligen ingen aning om att du pushade på och pushade på...
Du fick fram mina dåliga sidor OFTA och det är aldrig ett bra tecken. Förstår du att jag inte orkade mer och varför? Egotrippade människor som ska vara i fokus hela tiden är inget för mig. Trodde inte du va sådan.
Men du sög ur all energi och tålamod jag hade.
Jag är inte mer än mänsklig!
Men jag var mer hårdare mot mig själv än jag var mot dig, det ska du veta!

Man duger så länge man gör saker och ting på ett visst sätt som den andra personen är van vid, bara för att man gått med på det i början. Så fort man börjar tuffa till sig och sätta ned foten, då är man konstigt och inte sig själv, man har elt plötsligt förvandlats till en annan person, eller har man verkligen det?
Sen vänder man det till sin fördel och säger, har jag ställt några krav, säg ett.
hahaha
Hur roligt låter inte det, när personen ifrågan inte behöver ställa krav, för det blir alltid på deras villkor.
För gör man det inte så blir det tjinkigheter och diskussioner.Du säger att du gav mig space och tid för mig och mina. Men va det så? Nej! Du gav mig så mkt tid som DU ville.

Jag är trött på mig själv, låter som en papegoja. Skittrött på att jag ska vara som jag är och sen får ta dessa fucking smällar.
Det värsta av allt, är att personen anser sig själv vara ett offer.
Vet du vad jag säger åt det?
SKÄRP DIG, GROW UP AND BE A MAN!

Att du inte tycker illa om mig, det skiter jag fullständigt i, och att DU är besviken det bryr jag mig inte om.
För jag har varit konstant besviken, ledsen och irriterad i 5veckor, men har du brytt dig om det, eller visat ngn respekt för NÅGOT jag sagt?
Nej, varför skulle du?
DU är ju det viktigaste på denna planet!
tycker synd om dig, för innerst inne är du inte en bad person.
Men du behöver lite mer erfarenhet från ngt som heter LIVET!
Skitsamma hur gammal du är, ålder spelar ingen roll...det är bara bullshit!

Därför vill jag så gärna att du skulle läsa det jäkla brevet på 3 sidor jag skrivit till dig, för att du skulle kunna förstå. Men du ville inte veta, du ville inte förstå!
Vet du vad?
DITT MISSTAG!

Att stänga av är det lättaste, men det bubblar bara upp vid ett olämpligare tillfälle.
Ta tag i dina gömda skelett, du kommer må bättre av det, man kan inte gömma sig bakom jobb och träning.
Önskar bara att du kunde förstå det. För ditt bästa, för jag vill dig inget illa.
tycker att du förtjänar att ge dig själv den chansen.
Men som sagt, du gör ju som du alltid gjort dvs som du vill.


Med detta sagt så har jag nog nästan rensat mitt system helt. Synd att det inte gick att göra när det borde ha gjorts.

Ett slut leder till en ny början...

// justjelle