Sugen på att bikta dig? Jag är det...håll i er...
Satt i vardagsrummet, och käka min väldigt avancerade kvällsmat (mackor) när syrran kom hem helt hänförd av vad hennes ungar ( hon pluggar till gymnasielärare och är nu på praktik) hade att säga idag i skolan....
Idag va det stora ämnet religion.Syrran trodde att det va en bra idé att de skulle "bikta" sig i klassen som katolikerna gör, hur farligt kan det vara?Hon började, sen fick alla berätta något som de skämdes över, något dumt de gjort helt enkelt. I början va det rätt tyst, efter att den första hade berättat sitt, ville alla. Man kan väl lugnt säga att hon blev chockad över vad de små liven berättade och hur mycket "dumt" de hade hunnit med...kidsen går i åttan, tänk er själva....åttan...det är ju bara början. Men jäkligt starkt av de att våga berätta sina värsta grejer framför hela klassen, tänk tillbaka hur det va när man va i den åldern...gotta give them cred!
Så därför tänkte jag köra en egen "jellebikt" ska skriva ner saker som jag verkligen ångrar och tänker på än idag, lite kortfattat är det något som är "extra" intressant, så fråga bara, jag svara alltid 100% ärligt...Undra bara om ni klarar av det och vad ni får för hemsk bild av mig...det är en risk jag får ta! Men jag är inte så hemsk som detta kommer att låta...Nu öppnar jag mitt hjärta och själ för er...inte varje dag kan jag säga...men nu har jag lovat mig själv att våga...denna blogg är ju trots allt justjelle...
* Att jag ljög för mamma&pappa angående ett förhållande i 4år, helt onödigt borde lyssnat på deras råd. Ibland så är inte föräldrar bara tjatiga och jobbig, de vill oss bara det bästa och vet ibland bättre än vi, särskilt när man är "blinded by love" Under den perioden i mitt liv hade jag väldigt dålig kontakt med min familj, va allmänt a pain in the ass, otroligt dryg, kaxig och otrevlig. Vilket egentligen bara va det dåliga samvetet som spelade sitt...
* Hamna i STORBRÅK med syrrans ex. Då menar jag verkligen bråk, både fysiskt och vokabulärt...tyvärr...Det va bland de värsta kvällarna i mitt liv, det slutade med att syrran fick värre skador och men resten av livet. Ångrar det något så fruktansvärt mycket. Vill egentligen inte ens tänka på hur mycket jag såra henne. Förlåt, jag vet att jag va en riktigt skit den kvällen, förlåt,menar det verkligen from the bottom of my heart. Hon som är som en liten ängel, allt jag inte är. Men försöker att sträva efter att bli bättre...
* Jag var otydlig mot en underbar kille för ett tag sen, som slutade med att han trodde att jag dissade honom. Vilket resulterade i bruten kontakt i nästan 1år, fortfarande så är det inte bra. Känns jäkla tråkigt, med tanke på att han är bland de finare killarna jag känner. Förlåt!!!
* Ångra att jag åkte till Schweiz, denna resa fick ett absurt slut. Släkten aldrig kommer vara densamma, vi kommer aldrig kunna samlas allihopa. Detta var något jag inte kunde påverka, intalar jag mig själv iallafall...Only God knows!
* Gjorde ett misstag i somras, många har nog gjort liknande. Men jag tar inte lätt på detta. Jag va ute en kväll, va på asbra humör och en kille jag hade känslor för, gjorde mig riktigt besviken. Slutade med att jag tog till några shots för att "ease the pain", BIG MISTAKE! Sluta med att jag pallrade hem arslet runt 6 tiden på morgonen och under soluppgången, satt jag o skrev världens bästa, mognaste och ärligaste sms ever medan jag böla naturligtvis, kände mig lättad och väldigt mogen, svårt för att visa eller skriva känslor i vanliga fall. Man vill ju inte visa sig sårbar, har inte tidigare fått något bra utav det. Gick in i huset, för att på morgonen vakna och få en chock när jag kolla på mobilen. 5stycken leveransrapporter. Då hade jag väl sådär lagom sexig och avdäckad på något sätt skickat iväg andra sms till honom. Mindre smickrande. Det va vad han sa iallafall, innan vi bröt all kontakt. Men han ville inte nämna vad jag skrev. Förstod att han blev väldigt sårad. Kan bli för ärlig och ibland elak, när jag är sårad och ledsen. Bad, I know men jag försöker bättra mig...
Gillar inte att såra människor, även om jag gör det ibland så är det aldrig med flit, vill inte att någon ska må dåligt över något jag säger eller gör! Känner mig verkligen som en "bad person". Men det är ju en av många lektioner vi får lära oss genom livets tuffa skola! Det viktigaste är som sagt att vi verkligen lär oss, att vi inte gör om samma misstag.
Så tänk på vad ni gör och hur ni vill bli bemötta av andra människor, hur ni vill kunna se på er själva! Visst, man blir förlåten för sin misstag, men det innebär inte att man ska göra massa dumt och sen gå och bikta sig så är allt bra, göra det om och om. Ska man bikta sig så ska man förstå innebörden av det och sina handlingar!
Att bikta sig, betyder förenklat att få förlåtelse av Gud, det är en helig handling!
Känsla ska vara befriande. Men jag blir mer ledsen när jag tänker på det, kommer jag verkligen bli förlåten för bland annat detta? Jag hoppas det, för så länge man har hoppet, så har man väldigt mycket! För i slutet så är det verkligen så att " Only God Can Judge Me"
// justjelle
