justjelle

Hej vänner,

Jag vet att jag inte fixat o trixat med min blogg på länge, har ingen annan ursäkt än det gamla vanliga...mkt som har hänt och snurrat. Men egentligen inget viktigt, när jag väl sätter mig ner och funderar....

Fattar inte vissa saker, kanske bara jag som är trög och efter....

Vad gör man när man har nått en punkt i livet? Ska man alltid sträva efter bättre, mer? Ligger det i vår natur? Är det så dåligt egentligen att säga att man är nöjd? Är man oambitiös då? Känner mig lite kluven (ovanligt?) hahaha

Vet varken in eller ut, eller hur man nu säger...

Jag har allt här i livet ( Hvala Bogu) Visst, har varit singel ett bra tag, och fine, kanske ngt fel på mig, att det ligger någon säkerthets spärr i huvudet eller hjärtat. Men vad ska jag göra åt det? Vet att det kanske är dax att börja dejta och shit, men är ganska kass på det...

Dessutom, hur stort urval har jag? Ja, ni som känner mig vet.  Massa grejer som ska klaffa ihop. Orkar verkligen inte... Orka....

Vet inte riktigt vad jag ska säga, har mkt grejer som snurrar i huvudet...

På grund av mitt temperament kommer jag aldrig hitta någon som står ut med mig, sa en nära nära person till mig idag IGEN, kommer upp några gånger per år.  Då sätter det griller i huvudet på en...hade en "bekant" sagt det hade jag inte brytt mig, men när en människa man älskar  och känner säger något sånt, då...
....Då sårar det verkligen, f*ck är jag ett monster för att jag inte är lugn som ett lamm? Jag är passionerad i det jag tycker om och det jag tror på. Inget fel i det ( bara enligt mig själv tydligen). 
Ska man ändra på hela sin personlighet och tona ner sig? Bli någon man inte är? Är det verkligen så det ska vara, att man i daxläget inte kan eller ska vara sig själv? Bull!! Näe för i daxläget är det farligt, med människor som verkligen visar vad de känner och tycker. Är det bättre att va någon som alla tycker om, bara för att man är exakt som de??? Inte riktigt min grej....

Jag är född sån här och kommer att dö sådan! Den dagen jag ändrar mig så mycket så försvinner hela jag, hela min personlighet. Ska bara skalet Jelle finnas? Lova mig att om det någon gång händer... peppar peppar, kom fram och ge mig en höger eller lavett så jag vaknar till liv! Lova att aldrig förlora er själva!!! Man förändras genom livet, of course men uppväxten gör sitt., rötter är alltid rötter....det spelar stor roll....för hur man senare i sitt vuxna liv beter sig och vilka väger man väljer att gå...

Nu när jag som sagt nått en viss punkt i mitt liv, så måste jag stänga igen mig som en mussla...dra mig tillbaka från omvärlden och ta mig en stor och lång funderare....

Men med det menar jag inte att jag inte kommer att skriva tvärtom, kommer kanske tom skriva mera...

Jag har en sak som jag har velat göra lääääänge, men för mig som singel, är det nog ganska kämpigt och enligt många dumt, men vi får se...tiden får utvisa...

Nu drar jag mig tillbaka för ikväll people! Hörs förhoppningsvis imorgon!
Take care och sov så gott :)

// Jelle

pst ska träna imon :)